Krispigt och klart

Solen skiner och himlen är blå
å va skönt det är att leva då

Tja, lite trams åsido så är det fantastiskt väder här uppe just nu. Känns lite svenskt att skriva om vädret men det är osedvanligt fint just nu. Ingen vind att tala om, klar himmel, solen orkar till och med över Kappruskaftet så nu når strålarna till restaurangens altan några minuter mitt på dagen. Jag stod i liften en stund under lunchen igår och njöt av ljuset så mycket jag bara kunde.

Det är en märklig känsla att vara utan solljuset så länge. Visst, vi kan ju se strålarna på andra sidan ån, men de orkar inte riktigt fram till backarna under december och stora delar av januari. Men nu är den här, ljusare tider kommer! Skönt!

//Sara

Vidunderlig

Jag har alltid tyckt att ”vidunderlig” är ett märkligt ord. Att något som börjar med ”vidunder” (=monster) ska vara något så positivt som vidunderlig (=fantastisk, enorm, enastående). Ordet känns som en knäpp motsägelse. Således är inte vidunderlig ett ord jag använder speciellt ofta men igår tyckte jag att det passade bra. Jag körde bil från Funäsdalen mot Messlingen på förmiddagen. Vädret var helt osannolikt bra. Träden var täckta med snö. Lite mjukt varmt sidoljus på de vita fjälltopparna. Luften var så klar att jag kunde se Flatruvägen och fjällen på andra sidan i Ljungdalen. Då tänkte jag: Det här är en vidunderlig utsikt.

Sedan kom jag fram till Kappruet och skulle försöka ta ett foto på den vidunderliga utsikten. Det är svårare än vad man tror! Ordspråket lyder att en bild säger mer än tusen ord, men ofta räcker varken bilder eller ord till! //Sara

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kappruet i världsmedia…

En välkänd biltillverkare har valt terrängen  runt Kappruet för sin vintermarknadsföring. Självklart finns ju Kappruet med i reklamen:)

Jag var själv med då bilderna togs, dock fick jag bara vara i bakgrunden och resa ett nerblåst tält. Inte så särskilt glamoröst.

// Stefan

Spektakel på anläggningen

En dag i lugnets tecken på anläggningen. Det har varit mycket behagliga temperaturer utomhus med bara ett par grader under nollan trots klart väder under natten. Dagens stora händelse var när Stefan och Per baxade upp en bod på toppen. Varför baxar Stefan upp bodar på toppen en vanlig onsdag i januari kan man fråga sig. Jo, det är för att vi i Messlingen, med omnejd ska få möjlighet till bättre internet. I den här boden, som nu står uppe intill masten på toppen finns klurig elektronik som man i vanliga ordalag kort och gott kallar för 3G. Än så länge får vi nöja oss med den gamla internetuppkopplingen för boden med elektroniken är inte inkopplad än men jag har startat en nedräkning.

//Sara

Snöyra…

Innan jag gick hem i går kväll så tittade jag på väderleksrapporterna för morgondagen. Det skulle komma ca 1-2 cm snö fördelat under dagen. Okej, då pistar vi på morgonen så håller det nog hela dagen. Sagt och gjort, jag ställde klockan på 05:00 och skulle nog kunna börja pista vid ungefär kvart i sex.
Klockan ringde, -11 grader stjärnklart och tyst. Aska(vår hund) lyckades jag långt om länge få ur sin korg och ut i bilen. Hon är inte särskilt morgonpigg av sig. Jag hade knappt hunnit varmköra och tanka förrän det brakade lös. Det toksnöade. Jag kunde nästan inte se var jag var. På en halvtimme kom det 5 cm nysnö och mer ska det komma under dagen.  ”Fina fisken” som Sveriges enda astronaut (Christer Fuglesang)brukar säga.
Idag står Sara i liften och jag får möjligheten att stå i Hyran. Slipa och valla skidor blir dagens stora göromål. Det är ganska skönt att få vara inne någon dag i bland.
Simma lugnt
// Stefan

God fortsättning!

Nu när alla julluncher och nyårsåkande är avklarat och det har lugnat ner sig en smula på anläggningen kan jag äntligen ta mig tid att skriva några rader. Hur har då vår jul och det nya året startat här upp på Kappruet? jo, igår kom äntligen snön som vi har väntat på och längtat efter i många dagar nu. Stefan och Per är ute och kör för fullt i pisterna och i morgon kan vi äntligen öppna hela anläggningen för skidåkning. Snön ligger vit på träden och julgranen som jag lovade en fortsättning på står utanför skidhyran. Den är en klassisk rödgran, uppväxt på 800 meter över havet så den är ganska gles… mina tappra försök att ta ett fördelaktigt foto av granen har misslyckats. Men jag kan se vad som kan åstadkommas… Det blev en gran i alla fall!

I morgon blir det kapkummelfile med romsås och potatis i Restaurang Mofila! Varmt välkomna!

//Sara